om bleck
krönika
senaste numret
nästa nummer
arkiv
beställ bleck
återförsäljare
faq
länkar
pren.ärenden
kalendarium
 
 

02.10.26: Aguilera dansar igen

Christina Aguilera dansar igen. Iförd string, läder och rätt mycket löshår. Videon Dirrty är det bästa hon gjort hittills. Runt omkring henne kastar sig glada svettiga kroppar fram och tillbaka som om de aldrig tänker sluta. Det liknar en karneval. Och Christina dansar bättre än någonsin.

Men det är det ingen som ser. De ser bara att hon har lite kläder på sig. Några avfärdar videon som porr. De kan inte ha sett många porrfilmer. I SVTs Debatt häromdagen hade en tjej bjudits in bara för att tala om hur illa till mods hon blev när hon såg Dirrty.
   Hon hade svårt att formulera sig. Det bara rök ur näsborrarna. Hon vred och vände sig. Så indignerad var hon. Sen tog hon sats och sa att detta var skadligt för barnen. Äckligt tyckte hon att det var.

I gårdagens SvD recenserade Dan Backman Aguileras nyutkomna skiva. Med lite svårare ord uttryckte han samma obehag som tjejen i Debattstudion: "svårsmält är också diskrepansen mellan glimtarna av ett uppbyggligt feministiskt budskap och exploateringen av den egna kroppen."
   Dan Backman måste ha hittat en handbok i feminism och skumläst den. Fått för sig att nakna kvinnokroppar och feminism alltid är varandras fiender. Det är förresten många numera som skumläst. Den nya tidens feminism är nåt slags vulgärfeminism där barnen ska skyddas från kvinnokroppar därför att kvinnokroppar är äckliga och flickor ska hålla sig på mattan och inte surfa på Lunarstorm för där finns ännu mera snusk. Pojkar behöver däremot inga restriktioner. Det är inte feminism. Det är bara gammalt.

"Debuten var ett på alla sätt och vis mer påklätt album; jag vill påstå att det passade henne bättre." Dan Backman syftar på tiden då Christina hade halsband på sig och håret i en lydig hästsvans. Hon skulle se söt ut. Hon skuttade lite som ett barn och gjorde dagispoplåtar som What a girl wants. Det tyckte Dan Backman var fint.
   Christina hatade det. Hon kläddes upp i vita spetsar som en brudtärna och stod vid en pelare och sjöng kärleksduett med Ricky Martin. Och hatade det ännu mer. Så hon började supa och sjunka allt djupare ner i skinnsofforna på sömniga kändisfester medan hon funderade över vad hon ville göra istället. Det blev Dirrty. Det blev en pulserande video som faktiskt sticker ut i den jämngrå massan av röda sportbilar och sandstränder och dålig hiphop.

Självklart finns den obehagliga nakenheten. Det är den som känns meningslös och undergiven och barnslig. Det är den som drabbade Britney Spears någon gång för ett par år sedan. Det skulle vara lite av varje. Lite oskuld, lite porrig, lite farlig fast ändå ofarlig.
   Det blev en darrig plutande Lolitalook av det slaget gubbar gillar. Hon hånglade med en boaorm men den var så tung att hon höll på att ramla av scenen. Hon babblade mycket och gärna om sin oskuld fastän alla skrattade åt henne. Hon gjorde en rockcover som är så pinsam att jag fortfarande blir högröd varje gång jag hör den.

Sådant skulle Christina Aguilera aldrig göra. Hon vinglar inte. Hon är en skitsnygg diva med något så ovanligt som en riktig röst. Naken javisst men för att hon själv vill. För att hon helt enkelt inte stod ut med det gulliga som inte var hon.
   Det kan inte vara annat än feminism./

FLER KRÖNIKOR