om bleckkrönikasenaste numretnästa nummerarkivbeställ bleckåterförsäljarefaqlänkarpren.ärendenkalendarium
02.08.31: Hej då, Darling!
I går kom sista numret av Darling i brevlådan. Det var ett
typiskt nummer. Plottrig intervju med okänd tecknare, en notis om "en
otroligt begåvad indietjej", ett quiz som avslöjar hur mycket du kan om
populärkultur, ett gäng ofärdiga krönikor och tio sidor trashigt mode.
Jag har verkligen tyckt illa om rätt mycket av det
här. Det har känts som Veckorevyn fast bara en annan sorts
Veckorevyn. Här kommer en ny identitet för dig som är lite ful, fet,
för välartad eller från landet. Med rätt sorts lippgloss och med rätta
inköpslistan i skivbutiken ska vi nog göra dig till en hetare tjej.
Het i Veckorevynland är man om man blekt sitt hår som Shakira, lyssnar
på slemmig MTV-hiphop och håller fettet borta eftersom man äter salta
pinnar istället för chips (superfiffigt smarrigt knep i senaste numret).
Het i Darlingland var man om man hade mörkblå
ögonskugga och svart hår, gjorde sitt eget fanzine och lyssnade på
Peaches. "Alla förutsattes veta vad en Darlingbrud var. Själv vet jag inte",
säger chefredaktören Marie Birde i DN. Men Darling arbetade hårt med
identitetsbygget. Det mesta handlade om vad som var hippt. Läsare som
hade synpunkter på fult badmode fick en utskällning. Här skulle alla
vara glada. Det krängdes Darlingväskor och Darlingtröjor.
En Darlingbrud var helt enkelt en av de där brudarna
som alldeles stolt gick runt i sin urtvättade blå Darlingtröja. Jag
gillade dem. Jag gillade Darling tillslut. Det var lite ängsligt ibland
och mycket oläsvärt men ändå viktigt på något vis. Den fick
flickvärlden att verka lite större. Rosa var ingen fånig färg att
förföra pojkvännen i utan något upproriskt och hårt.
Darling var bäst på mode fastän det aldrig sades i
någon av de välmenande små hyllningstexterna till tidningen av folk som
började bli gamla men som gärna ville vara unga. I Darling fick mode
vara fult. Det fick vara trasigt och gråmelerat och för stort och för
litet. Modellerna log inte gärna, håret hängde i livlösa testar, de
hade just vaknat eller var på väg därifrån. Det var förmodligen det
närmaste något slags verklighet modereportage kan komma.
Nu finns Darling inte mer. Det är inte sorgligt. Riktigt bra saker tar
snabbt slut. Som Madonnas gothstil, Krizstina Egerszegis simkarriär
eller Melrose Place. Rederiet däremot fortsatte tills all
energi gått ur Freja precis som Veckorevyn med en ny storleende brud på
omslaget och stringtrosor på köpet kommer att fortsätta för alltid fastän
ingen egentligen förstår varför.
Den säljer. Jag läser den ibland. Du också förmodligen.
Men kan någon komma ihåg en enda text eller en enda bild i den tidningen?
Någonting som kännts viktigt? Det minsta intressant? Förmodligen inte.
Veckorevyn säljer därför att det hela tiden kommer ut nya dumma nummer
och därför att i de allra flesta affärer är den det enda unga magasin
som finns.
Riktigt synd är det däremot att Darling inte fick göra en snyggare
sorti. Förlaget Egmont borde ha stryk för att de inte kunde komma på en
bättre lösning än att ge prenumeranterna Hennes som ersättning
för uteblivna nummer. Hennes är en medelålders blaska om filmstjärnor,
horoskop och "expertknep" om män.
"Hoppas att ni kommer att trivas med varandra och ha
det så bra i framtiden", hälsar Darlingredaktionen./