om bleck
krönika
senaste numret
nästa nummer
arkiv
beställ bleck
återförsäljare
faq
länkar
pren.ärenden
kalendarium
 
 

02.04.13: Förnedringsteve är något annat

I torsdags sändes det sista avsnittet av Ursäkta röran. Det var tur det. En och en halv timmes satir var vad som behövdes för att det skulle författas en socialdemokratisk interpellation med förslag på inskränkningar i yttrandefriheten. Några avsnitt till och det hade inte längre varit tillåtet att göra elak teve.

Elakt var nämligen Ursäkta röran. Ofta väldigt roligt. Ibland bara förvirrat. Men förnedrande? Inte alls. Förnedringsteve är något helt annat. Förnedringsteve är det som TV4 vanligtvis brukar syssla med. Som när Agneta Sjödin åker ut och kramar fadderbarn nånstans jättelångt borta och tycker o vilken schysst tjej jag är nu. Som när vuxna människor får brunkräm i ansiktet och låtsas att de är Donna Summer. Som när Lennart Ekdahl tycker att det är granskande journalistik så fort man rynkar pannan och ser svår ut.
   Förnedringsteve är framförallt det där feel good-facket som TV4 gjort till sitt alldeles eget. Det är Malou von Siewers som gullar och myser med sina gäster så mycket att teverutan blir kladdig. Det är Rickard Sjöberg som vandrar runt med prinsessan Victoria och slickar röv allt vad han kan.

Filip Hammars och Fredrik Wikingssons satir var ett välbehövligt avbrott i denna dumma och fullkomligt ofarliga journalistik. Intervjun med Emma Andersson var briljant. Här kommer en 22-årig tjej från Ängelholm och spelar in en medioker singel samt poserar på "konstnärliga" bilder i Café. Hon säger att "hon har så mycket att ge", att hon ”gått och längtat i flera år".
   I Ursäkta röran visade hon precis hur mycket hon längtat efter att bli känd. Nazireferenserna var inte det viktiga. Att man inte känner till en gammal propagandaminister eller en hundraårig filmmakerska som numera ägnar sin tid åt att studera koraller betyder inte att man är dum. Att kunna rabbla namn, årtal eller att reagera på att nån har på sig en brun skjorta är ingen speciell färdighet.

Dum är man däremot om man ställer upp på vad som helst. Om man svarar "ja" på alla frågor fastän man inte förstår dem, lägger huvudet på sned och skrattar när inget annat fungerar. Om man tycker att så kan man göra bara för att man längtar så mycket efter att bli känd. Och det var precis det Emma Andersson gjorde.
   "En förebild för alla tjejer", har hon kallat sig. Filip Hammar visade vad hon menar med det. Hur hon tycker att unga kvinnor ska agera för att få vara med. Det var bra mycket mer avslöjande journalistik än vad TV4 vanligtvis brukar producera i den genren. Men sånt blir polisanmält. Fy så förnedrande. Stackars Emma ville alla ta i sin famn.

Titta på morgonteve istället tycker jag. Där förnedras kända kvinnor en efter en. Sådana som verkligen vill nåt. Som är betydligt bättre förebilder därför att de faktiskt gör saker själva, för att de kan något, för att de arbetar hårt istället för att le så förbannat.
   Sahara Hotnights kom till den där soffan en gång för att Lotta Mossberg skulle intervjua dem. "Hur är det att vara tjej och göra musik?" undrade hon. På riktigt! Och det var inte ens satir./

FLER KRÖNIKOR