om bleck
krönika
senaste numret
nästa nummer
arkiv
beställ bleck
återförsäljare
faq
länkar
pren.ärenden
kalendarium
 
 

"Jag känner människor som kommit in på sjukhus med en bruten arm men inte fått behandling därför att de var transsexuella."

Så hur går förändringen till?
- Eftersom människor reagerar olika på hormonintag är ett könsbyte aldrig det andra likt. En del behöver aldrig ens genomgå någon operation därför att deras kroppar så att säga tar hand om övergången helt själv så fort hormonbehandlingen startat. Men de generella praktiska processerna kan man ändå enkelt beskriva såhär: FTMs måste först äta hormoner i minst sex månader för att kunna genomgå en så kallad mastektomi. Det innebär att man förminskar och formar om brösten. Efter ytterligare arton månader kan man genomgå genitaloperationen. MTFs måste äta hormoner i ett år och därefter kan de genomgå sin genitaloperation. Både FTMs och MTFs måste naturligtvis fortsätta att äta hormoner i hela livet.
   Men ingenting av detta är möjligt förrän man först genomgått en grundlig utvärdering. Det innebär bland annat psykologiska tester och utlåtanden från läkare.

Vad undersöker man då?
- Delvis fysiken. Är du överviktig kan det vara svårt att få ett lyckat resultat. För vissa människor, till exempel diabetiker eller hjärtsjuka, kan det vara direkt farligt att ta hormoner. Dessutom är det viktigt att ta reda på om personen verkligen vet vad den har gett sig in på. Det finns människor som har orimliga förhoppningar på ett könsbyte, som tror att det kommer att göra deras liv fantastiskt. Andra är överhuvudtaget inte transsexuella, utan har egentligen andra problem som till exempel en ovilja att acceptera sin sexuella läggning. Det finns de som helt enkelt inte kan acceptera sin homosexualitet och därför inbillat sig att de egentligen är heterosexuella fast i fel kropp. Den psykologiska undersökningen går ut på att sålla bort de här människorna.
   Ett könsbyte handlar om att din tillvaro ska bli enklare och att livskvalitén ska förbättras. Men man måste vara en mycket stabil människa med en stödjande omgivning för att klara av en sådan här påfrestande process. Det är inte som att komma ut som homosexuell, då man trots allt kan behålla sitt privatliv i garderoben. Att gå igenom ett könsbyte förändrar varje aspekt av ens liv, allt kommer att undersökas och granskas.

Har ens sexuella läggning någon betydelse för möjligheten till könsbyte?
- Tidigare hade den det. Till exempel så om du var FTM och attraherad av män så innebar ett könsbyte i omgivningens ögon att du gick från att vara en heterosexuell kvinna till att bli en homosexuell man. Och det var ju naturligtvis inte önskvärt och därför gjorde man ingen operation. Men de senaste tio åren har attityden ändrats vad det gäller detta. Man har insett att sexuell läggning och könsidentitet är två olika saker.

Hur löd utvärderingen av dig?
- Att jag i stort sett redan var en man, att jag levde som en man. Alltsammans gick väldigt fort. De föreslog att jag skulle börja med hormoner direkt.

Vad är ett manligt liv?
- Ja, vad är det för något? Jag tror att de syftade på att jag var en ansvarsfull och stark människa, att jag hade ett gott självförtroende. Och att jag hade ett välbetalt och komplicerat arbete. Det var förstås himla sexistiskt, en kvinna skulle också kunna göra det jag hade gjort. Men eftersom deras beslut var helt avgörande för mig var jag knappast i position att ifrågasätta deras synsätt. Men för min del är det inget av det som gör mig till man.

Råkar även MTFs ut för förutfattade meningar om hur kvinnor ska bete sig?
- Det har naturligtvis blivit bättre med åren men på samma sätt som FTMs har bedömts efter en stereotyp mall av manlighet har MTFs ofta bedömts efter en stereotyp mall av kvinnlighet. En del läkare har varit jävligt sexistiska vad det gäller det här. Jag minns till exempel en man på en konferens om MTF som sa att om han inte attraherad av den sökandes kvinnliga utstrålning så godkände han inte könsbytet. Vilket ju är fullkomligt vansinnigt. En läkares personliga smak ska naturligtvis inte ha någon betydelse för din möjlighet till behandling.

Berätta vad som hände sedan!
- När jag började ta testosteron blev jag till att börja med lugn. Fast strax därefter blev jag alldeles vild. Det som hände var att jag hamnade i puberteten. Det är samma biokemiska process man går igenom, att kroppen utsätts för en plötslig hormonstorm. Och precis som då tar det mellan fem till sju år innan varje cell i kroppen är förändrad och man blir stabil igen. För mig kom de yttre förändringarna gradvis. Jag hamnade i målbrottet och fick skäggväxt. Precis som hos biologiska män är den här processen väldigt individuell - vissa får väldigt mörk röst, massor av muskler och kraftig skäggväxt medan andra inte alls reagerar så häftigt.
   Det intressanta var att jag gick igenom den här processen som 40-åring och med ett ansvarsfullt arbete. Socialt var jag vuxen men biologiskt var jag tonårspojke och det var naturligtvis påfrestande för min omgivning. Jag var full av energi och ville göra en massa tokiga saker. Min sexlust var enorm. Samtidigt var jag osäker och funderade mycket över vad människor tyckte om mig. Tyvärr lämnade min flickvän mig under den här perioden och det var förstås extra plågsamt att uppleva en separation i det labila tillståndet. Jag blev djupt deprimerad. Vi hade två barn tillsammans och jag var så rädd att jag skulle förlora dem. Vår son var nyfödd när vi flyttade isär och honom har jag ännu inte riktigt lärt känna. Vår dotter, hon är femton år nu, har jag däremot en jättebra relation till.

De här små samtalen du nämnde förut, när började folk bemöta dig annorlunda än tidigare?
- När jag gjort mastektomin. Då blev jag man i omgivningens ögon. Det var fantastiskt att uppleva att människor plötsligt var bekväma med mig, att de vågade närma sig mig och prata med mig.

Kallar du dig fortfarande transsexuell?
- Nej, det gör jag inte. Bara när jag undervisar, då känns det viktigt. Jag ser transsexualism som ett stadium man går igenom. Transsexualism är egentligen bara ett ord som berättar att jag har haft andra erfarenheter än en icke-transsexuell man.

Berätta om ditt politiska arbete!
- Jag tror att det var 1992 som jag blev jag tillfrågad av The Human Rights Commission i San Fransisco om jag var ville vara med och hjälpa dem att utbilda i frågor som rörde transsexuella. Det här var en tid då transbegreppet var omgärdat av mycket förvirring - Hade det med sexualitet att göra? Var detta ytterligare en sorts sexuell läggning? - att jag kände att det var viktigt att upplysa folk om att detta framförallt är en fråga om identitet. Jag började med att tala med olika gaygrupper och det visade sig snart att det fanns ett stort motstånd mot att inkludera transsexuella i sin rörelse. De flesta kunde inte se vad vi hade med dem att göra. Jag försökte förklara för dem att det vi har gemensamt är samhällets rädsla för överskridanden. Den sociala misshandel vi får utstå ser också ungefär likadan ut.
   Det tog arton månader att utbilda de här människorna och efter det utlyste The Human Rights Commission en offentlig konferens. Jag blev ombedd att organisera den och samla ihop människor som kunde berätta om sina erfarenheter. Vi bjöd in transsexuella, transvestiter, crossdressers, ja i stort sett alla sorters överskridare, och sammanlagt var det ett par hundra människor som deltog. Konferensen varade i många timmar och fick en hel del pressuppmärksamhet. Därefter fick jag i uppdrag att sammanställa en rapport där jag framförallt skulle analysera vittnesmålen från deltagarna och ge en helhetsbild av vad för slags problem transsexuella människor kämpar med.

Vad är det för problem?
- Våldet till att börja med. Trakasserier och misshandel drabbar transsexuella i en förfärlig omfattning. Liksom plötsliga uppsägningar. Bara en sådan sak som att du berättar för någon på din arbetsplats att du funderar på att genomgå ett könsbyte kan innebära att du plötsligt står där utan jobb. Och sedan när du bestämmer dig för att stämma din arbetsgivare så kan det vara svårt att få tag på en advokat som vill hjälpa dig. Diskrimineringen sträcker sig ända in i sjukvården. Jag känner människor som kommit in på sjukhus med en bruten arm men inte fått behandling därför att de var transsexuella.

Hur är det i San Fransisco?
- Märkligt nog händer sådant även där. En vän till mig beslutade att det skulle stå i hans journal att han genomgått ett könsbyte. Han tänkte att det kunde vara till hjälp i fall att det skulle hända honom något och läkarna behövde känna till hans bakgrund. Så för ett år sedan råkade han ut för en olycka och under tiden som han låg på sjukhus gick någon anställd igenom hans journal och ringde sedan hem till honom. När han kom hem igen väntade ett långt hotfullt meddelande på telefonsvararen som sa att "vi vill inte ha sådana som du här på vårt sjukhus, vi vill inte se dig igen, så kom aldrig tillbaka hit". Sådant här händer hela tiden. Transsexuellas privatliv kränks om och om igen.

Hur ser lagen på det?
- I USA finns en federal lag, the Americans with Disabilities Act, som på olika vis skyddar särskilt utsatta medborgare. Transsexuella, tillsammans med pedofiler och ett par andra kategorier, är specifikt exkluderade ur den lagen. Det innebär att vi är mer eller mindre rättslösa i många sammanhang. Men i Kalifornien har man tack och lov nyligen beslutat att även transsexuella bör omfattas av den lagen.

Varför förknippas transsexualism framförallt med MTFs tror du?
- Jo, testosteron är ett hormon som syns. Skägg och mörk röst är starka maskulina uttryck. Så FTMs som börjar ta testosteron uppfattas ganska snart som män och inte som transsexuella män. Inte ens att vara kortväxt är ett problem eftersom samhället har en plats för små män.
   För MTFs är det svårare just på grund av testosteronet. De har haft hormonet i sin kropp så länge att dess effekter är oåterkalleliga. Benstrukturen, händerna och fötterna, rösten... det går inte att ändra på. Jo, förresten, man kan träna rösten litegrann. Men de flesta kommer att förbli udda och väl synliga för omgivningen och för många MTFs är det smärtsamt att inse det. Vår kultur har - fortfarande! - inte lärt sig uppskatta stora kvinnor.
   Å andra sidan, på MTFs blir genitaloperationen ofta mycket lyckad. Inte ens gynekologer kan alltid se skillnaden på MTFs och icke-transsexuella kvinnor. För FTMs däremot är genitaloperationen fortfarande inte adekvat. Det går inte att göra en sådan penis som män föds med. Den blir mycket mindre och ser annorlunda ut.

Varför är genitaloperationen på FTMs så mycket svårare?
- För att det helt enkelt är mer komplicerat. Genitaloperationen på MTFs går i korthet ut på att skära upp penis och flytta upp den längre in i kroppen. Klitoris skapar man av nervändar från ollonet. På så vis har man kvar sitt könsorgan fast i en annorlunda form. Genitaloperationen på FTMs däremot handlar om att bygga upp en penis med hjälp av hud från andra delar av din kropp. Då går förstås en del av känseln förlorad även om nerverna från klitoris placeras på toppen. Det är svårt att få erektioner med den här metoden även om man kan simulera dem med en installerad pump. Men som jag nämnde tidigare, en del reagerar så kraftigt på hormonintaget att de inte ens behöver göra en operation. På en del FTMs växer klitoris ut till en penis av sig själv tack vare testosteronet. Det låter kanske märkligt men så är det, så olika är inte könsorganen. Enbart testosteron gör ingen stor penis men en väl fungerande med naturlig erektion eftersom du har kvar alla nerver och svällkroppar fast på ett annat ställe.

Kan man få orgasm?
- Ja.

FORTSÄTTNING >

TILLBAKA