om bleckkrönikasenaste numretnästa nummerarkivbeställ bleckåterförsäljarefaqlänkarpren.ärendenkalendarium
02.07.13: Mats med rödpennan
Varje sommar händer det. Då gör någon svensk stora framsteg och man tror
att detta nog är det bästa världen skådat. Som Kajsa Bergqvists höga
hopp i Lausanne häromveckan. Men sen ser man Stefka Kostadinovas gamla
världsrekord på 2,09m och inser att Kajsa inte är bäst. Hon är inte ens
näst bäst. Det är faktiskt rätt många som hoppat 2,04m.
Förra sommaren var det systrarna Kallur. De sprang ju
så bra. Sedan susade Gail Devers och Anjanette Kirkland förbi och Yordanka
Donkovas världsrekord från 12,21s syntes längst ner på skärmen. Okej,
SÅ bra var kanske inte systrarna Kallur. Stora på hemmaplan men inte mer.
De flesta brukar acceptera detta men inte inte Aftonbladets Mats Wennerholm.
Han driver sin egen kampanj. Mot gamla onåbara världsrekord och för svenskar.
"Svenskt=odopat", slog han fast i en artikel i onsdags. Han har skrivit
den artikeln flera gånger förut. Hans tes ser ut såhär: förut svämmade
idrottsvärlden över av ampuller och sprutor proppade med steroider och
tillväxthormon, det gör den inte längre. Därför ska de gamla rekorden
strykas.
Det hade varit en helt rimlig åsikt om det inte vore
för att han likt de flesta andra dopingmotståndare har än mer raffinerade
önskemål. Det är inte den dopade idrotten som helhet man vill åt. Det är
de idrottarna som stör. För äldre herrar är det alltid samma sak som stör.
Det är muskulösa kvinnor. Kvinnor som inte ser ut som dem på
reklamaffischer för underkläder eller som frun därhemma.
Mats Wennerholms hatobjekt är det dopade 80-talet. Fast svenska storheter
som Patrik Sjöberg eller Linda Haglund får ha kvar sina rekord. De
nämner han inte ens. Det är damernas världsrekord som ska bort. Allihopa
dessutom. Förut hette det att de här rekorden var "onaturliga". Nu
"stinker de".
När Mats Wennerholm "granskar" dessa rekord heter det
att 100m-löperskan FloJo "såg mer ut som en kvinnlig kroppsbyggare än
sprinter". Om 800m-löperskan Jarmila Kratochvilova att hon såg ut som
"det tredje könet". Och Stefka Kostadinova var förvisso "en fantastisk
idrottskvinna, men ändå en del av den öststatsvärld där doping tillhörde
vardagen". Så ser det ut. Personliga tyckanden kring idrottskvinnors
utseende och bakgrund. De världsrekord som kvinnor slagit på nittiotalet?
Wang Junxias på 10 000 m till exempel? Det tycker Wennerholm inte heller om.
Stryk bara. Hon var från Kina och sprang mystiskt bra anser han.
Det är ungefär här det börjar bli riktigt obehagligt. När varje kvinnlig
prestation ifrågasätts därför att kvinnor bara får vara lagom bra. Därför
att kvinnor ska se ut som vanliga kvinnor gör. Mike Powell flög 8,95m i
Tokyo 1993. Ingen man är längre i närheten av det hoppet. Michael Johnson
sprang 400m på 43,18s. Nu är den bästa mannen en och en halv sekund
långsammare. Sergej Bubka befann sig på helt andra höjder än vad någon
gör idag.
Det är rekord man kan misstänkliggöra eller låta sig
imponeras av. Mats Wennerholm ignorerar dem. Män får flyga. Galina
Tjistjakovas 7,52m i längdhoppet ska däremot bort. Fastän unga ryskan
Tatiana Kotova i år endast är en decimeter ifrån.
Jag undrar om Mats Wennerholm såg systrarna Kallur på idrottsgalan. Det
gjorde jag. Deras armar var enorma. Fanatiskt snygga tyckte jag. De såg
inte alls ut som vanliga halvklena människor som mig själv.
Mats Wennerholm borde plocka fram den ilskna
rödpennan och dra ett tjockt streck över deras rekord./