om bleck
krönika
senaste numret
nästa nummer
arkiv
beställ bleck
återförsäljare
faq
länkar
pren.ärenden
kalendarium
 
 

03.07.26: En ömsint film

I fyrtio år har den ökände fotografen och regissören Larry Clark skildrat tonåringar i fotoböcker och på film. Nu är han aktuell med en ny film, Ken Park, ett slags videodagbok om fyra unga människors vardag någonstans i Kalifornien.
   Varför han är ökänd? För att han är snuskig. För att han tycks beordra sina skådisar att klä av sig nakna hela tiden. För att allt han gör måste inkludera sex, porr, våld och knark.

Det är det ena svaret. Det andra kan man få om man faktiskt knallar iväg till de få biografer i det här landet som visar Ken Park. Jo, för så ökänd är han att det faktiskt är svårt att överhuvudtaget få se filmen.
   I andra länder är den totalförbjuden. I Australien trotsar filmentusiaster förbudet med underjordiska visningar utannonserade via mail och sms.

Vad du kommer att få se är en mjuk film. En ömsint film. Du kommer att möta Tate som anordnar sina egna små perversa onanistunder. Precis som alla andra tonåringar gör ibland. Du kommer att möta Claude som är less på sina föräldrar och ensam i sitt nedsläckta rum med dov hiphop undrar vad han ska göra för att ta sig därifrån. Precis som alla andra tonåringar många gånger önskar sig något annat.
   Och så Peaches som skäms för sin religiösa pappa precis som alla tonåringar skäms, och skäms och skäms.

Så det andra svaret är: Larry Clark är ökänd därför att tonåringar är tonåringar. Han låter dem vara. I Beverly Hills 90210, såpan som också ville skildra ett ungdomsgäng i Kalifornien, var Kelly god, Brandon schysst, Valeri slampig och Dylan tuff.
   Med varje tonfall, blick och rörelse var de beredda att bekräfta dina föreställningar om ont och gott, bra och dåligt och det var bara att döma, tycka, hata eller älska.
   I Ken Park klassificeras inte karaktärerna på det viset. För en gångs skull när det gäller tonåringar på film förstår man att döma, det går inte. Ingen kommer att lyssna. Slampan får inte sitt straff och Kelly vinner inte tillslut.

Fast de som hela tiden ska döma slipper man som sagt aldrig undan. Det går ju knappt att se filmen. SL har plockat ned sina filmaffischer. Vad de föreställde? En ung kille i full färd att slicka en äldre tjej. Två lår, hans vackra ansikte och inget mer.
   Knappast snuskigare än de där affischerna för Clint Eastwood-rullen Absolut Makt där en död ung kvinna i kortkort arrangerats på ett sånt sätt att man skulle tycka att hon var sexig. Minns att jag på väg hem från skolan för några år sedan satt och glodde på den bilden hur många gånger som helst i otaliga SL-bussar.

Ken Park innehåller inga scener på passiva och döda vackra kvinnor. Det är inga kvinnor som böjer huvudet tillbaka och blir kyssta på halsen. Däremot är det den vanliga kvoten sexscener.
   Fast vardagliga sexscener. Det är orakade bleka kroppar, tubsockor och Peaches rumpa som trycker sig mot pojkvännens skrev. Och man får se nakna killar istället för bara de sedvanliga tuttarna och kvinnobakarna.

Om det har Clark sagt i tidskriften Bon: "Well, du kan visa nakna kvinnor i helbild och ingen blinkar, men visar du nakna män får alla spel. Jag vet inte vad det beror på."
   Jag vet inte heller. Jag vet bara att när jag satt där i biosalongen var allt frid och fröjd till dess att en kuk hamnade i bild. Då skrek alla äcklat. "Den ofräschaste filmen jag sett", ropade en liten kepsförsedd varelse till vänster om mig. Det är alltså hans ärenden SL och censuren går./

FLER KRÖNIKOR