om bleck
krönika
senaste numret
nästa nummer
arkiv
beställ bleck
återförsäljare
faq
länkar
pren.ärenden
kalendarium
 
 

02.08.03: "And she is just getting older..!"

I Todd Solondz svarta komedi Happiness får vi möta Joy som bor någonstans i New Jersey. Joy har ingen pojkvän men försöker smått desperat att få tag på en. Hon har få vänner och ett tråkigt hus. Hennes musikkarriär går inget vidare.Allt detta bekymrar hennes båda systrar så mycket att de då och då träffas för att diskutera läget. "And she is just getting older", utbrister en av dem på ett av de här mötena.
   En simpel replik men så ödesmättad och fullständigt svart. En ung kvinna utan framgång i livet på väg att bli gammal. Det är en alldeles särskilt stor sorg förstår man. Det hon inte lyckats ordna nu kommer hon definitivt inte att ordna sen. En gammal kvinna är körd. Ful. Dålig. Det kommer inte att bli nån kärlek eller några pengar för stackars Joy.

I nya numret av Kvinnovetenskaplig Tidskrift med temat medicinsk vetenskap har Johanna Esseveld och Sara Eldén sammanställt diverse texter publicerade i Läkartidningen som handlar klimakteriet. Där samtalar forskare och läkare med namn som Silfverstolpe och Furuhjelm allvarligt om hormoner och förändringar och det låter faktiskt snarlikt de båda bekymrade systrarna i Happiness.
   Vi får veta att i klimakteriet "slutar kvinnan att vara fruktsam", "menstruationerna upphör", det blir "minskad aktivitet i äggstockarna med östrogenbrist som följd", det kan uppstå "blödningsrubbningar", "värmevallningar", "svettbyar" och slemhinnorna blir "tunna och sköra". Klimakteriet är med andra ord ett tillstånd av konstanta förluster och ideliga problem. Ett bristtillstånd, ett skede i kvinnors liv där "hela samspelet råkar i olag", som Mirjam Furuhjelm uttrycker det.

Effektivt närmar sig Esseveld och Eldén bilden av den sjuka medelålders kvinnan. Framförallt tycks hon vara en kropp, finner de. Kroppsliga förändringar antas förändra kvinnor mycket mer än män. Ett antagande som skulle kunna förklara varför män som nästan jämt är utgångspunkten för medicinsk forskning plötsligt är en frånvarande figur när det gäller ålder och sjunkande hormonnivåer.
   Esseveld och Eldén hänvisar till en studie av amerikanska självbiografier där man funnit att män i högre grad distanserar sig från sina kroppar medan kvinnor tenderar att förkroppsliga berättelser och känslor. Något som framförallt visar sig då enbart den "manliga levnadstecknaren blir förvånad över att kroppen har betydelse då han når medelåldern".

Kvinnor blir inte förvånade. Kvinnor har tidigt blivit upplysta om att det snart tar slut. Vi blir medelålders och sjuka och förbrukade. Vi blir "klimakterietanten", som får nöja sig med att knapra östrogenkapslar för att lindra sina besvär. En minst sagt deprimerande utsikt om det inte vore för att hon inte finns.

Den Medelålders Kvinnan är ett påhitt, konstaterar Esseveld och Eldén efter att ha tagit del av kvinnors egna berättelser om klimakteriet som ännu inte nått medicinen men väl de tvärvetenskapliga studierna. Där talar kvinnor om att de inte märkte av klimakteriet, andra att de mådde dåligt, och ytterligare en grupp om att de faktiskt upplevde en lättnad. Den Medelålders Kvinnan blir till kvinnor och uppenbarligen inte alltid fullt så ur form som Mirjam Furuhjelm hävdar att de är.
   En slutsats som förklarar Antonias funderingar i Margaret Atwoods bok Rövarbruden som jag tidigare inte begrep: "Kanske är det klimakteriet, det vore väl snyggt ovanpå allt annat? Fast hon kanske kommer att få den där energikicken och livsglädjen som de alltid talar om. Det vore verkligen på tiden."/

FLER KRÖNIKOR