om bleck
krönika
senaste numret
nästa nummer
arkiv
beställ bleck
återförsäljare
faq
länkar
pren.ärenden
kalendarium
 
 

02.10.19: Hoppas att han får klamydia

De enda pressmeddelandena jag läser är de från RFSU. De berättar alltid något väsentligt. Som att väntetiderna för att få testa sig för könssjukdomar är alldeles för långa. I Stockholm kan det ta uppemot en månad.

Det är sådant som engagerar RFSU. Det privata böket. Det man inte bryr sig det minsta om förrän man själv blir drabbad. Då svär man över att ungdomsmottagningen tycker att man är tre månader för gammal för att få hjälp med en simpel infektion och hänvisar en till närsjukhuset med jättekö och ingen som svarar i telefonen.
   Man tror inte att det är sant. Det är som på den mörka Dåtiden. Folk kliar sig mellan benen och sprider det vidare. Då var det syfilis och nu är det klamydia. Det är det bara RFSU som vågar prata om.

Andra pressmeddelanden handlar om att i Portugal döms kvinnor som gjort abort till fängelse. Svenska politiker som så ofta talar om att driva svenska frågor bryr sig inte om att driva den om kvinnors rätt till fri och säker abort i EU. För RFSU är frågan om fri abort kanske den högst prioriterade. Helt enkelt för att de vet att i länder där den är förbjuden kommer kvinnor alltid att skada sig själva.
   I senaste numret av RFSUs tidskrift Ottar uppmanar ordförande Gert-Inge Brander regeringen att ändra den svenska abortlagen så att även utländska medborgare har rätt till abort. Så är det i liberalare länder men så är det inte här. Man får komma hit och göra en hjärtoperation men inte abort. Brander skriver att "på sextiotalet, när abort inte var tillåtet i Sverige, åkte desperata svenska kvinnor till Polen, där abort var tillåtet, för att få aborter utförda. Idag, när abort är förbjudet i Polen men lagligt här, säger vi nej till polska kvinnor som vill ha abort. Man kan skämmas för mindre".

RFSU är sexualpolitikens Ryszard Kapuchinski. När debatten om sextrakasserierna i skolan svalnat eller när hårt diskriminerade kvinnor i fattiga länder inte längre är spännande stoff i krigsrapporter är RFSU där och följer upp med rådgivning och kampanjer och konferenser lite i det tysta.
   Att ryska kvinnor tvingades göra aborter i stort sett hela tiden i brist på preventivmedel gick att läsa ofta för några år sedan men inte att RFSU nu är där och ska kränga kondomer. Det låter litet. Det är ju det privata böket igen. Men det kommer bespara många ryskor mycket oro och ångest och sargade kroppar och blödningar och ont.

RFSU är inte Folkhälsoinstitutet. De är inte präktiga. Där finns sexualupplysaren Sandra Dahlén som nyligen gav ut en tjock bok om feminism och onani och om kvinnoförnedringen i porren. Där finns också Stefan Laack som för ett par år sedan sa att "pornografin går inte att stoppa och ska inte heller stoppas. Tvärtom, den ska finnas men kommenteras".
   Inom RFSU ryms radikalfeminism samtidigt som man inte är rädd för att ge ut en skrift om analsex för dem som är nyfikna på det. Det är bra. Viktigt. Öppet. Men samtidigt ordnat på något vis.

Typiskt svenskt hade jag kanske sagt för några år sedan. Nu vet jag att RFSU inte är Sverige. Att det var ett tag sedan sexualpolitik och aborträtt och ungdomars rätt till sex utan könssjukdomar stod på nåt slags agenda.
   Jag hoppas att Lars Engqvist får klamydia. Så det svider ordentligt. Då kanske han inser att det privata böket är det enda sanna böket. Och gör något åt det./

FLER KRÖNIKOR