om bleckkrönikasenaste numretnästa nummerarkivbeställ bleckåterförsäljarefaqlänkarpren.ärendenkalendarium
02.10.12: Inget avslöjande
Ibland säger reklamfilmer mer än programmen däremellan. Som den för
Ekströms krämer med de två tonåringarna som sitter på betryggande
avstånd från varandra och gör sina läxor. Hon vill ha honom så hon
tittar på honom med stora ögon. Ljuv musik. Han räcker över en tallrik
med den röda krämen formad som ett hjärta.
Så ser ung lust ut tror kanske Kalla faktas
Lennart Ekdahl. I torsdags stod han där med veck i hela pannan och den
väldigt bekymrade rösten och de myndiga gesterna och sa att han var
beklämd. Lennart Ekdahl är ofta beklämd. Nu var han dessutom beklämd
”som förälder”. Därefter kom det utlovade skakande reportaget.
Det var bara det att där var inget skakande reportage. Där var bara en
kamera som svepte över en dataskärm som visade vad som händer på
ungdomschatterna. Som på Lunarstorm. Det var den gamla vanliga röran av
smileys, gulliga nicknames, svordomar och sexinviter. Och äldre män på
jakt efter unga tjejer. Inget avslöjande, inget nytt, ingenting.
Ändå hade självaste demokratiministern Britta Lejon
bjudits in till studion för att svara på frågan om det här är ett
problem för politiker. Det tyckte Britta. Naturligtvis tyckte hon det.
Det måste man tycka. Samtalet var inget annat än en repris på onsdagens
Debatt där idel bekymrade vuxna sa at det här måste man göra
något åt och allra helst ska kanske föräldrarna sitta med sina tonåringar
när de chattar.
Tonåringar vill inte ha föräldrar hängande över axeln när de sitter och
chattar med andra. Tonåringar vill överhuvudtaget sällan veta av vuxna.
Det vill de inte därför att de vet att vuxna nästan aldrig gillar det
de gör. Vuxna tror att kåta tonåringar alltid är blyga och helst inte
vill. Att det räcker med att bjuda på lite röd kräm från Ekströms.
Så det blir till att surfa på egen hand. Då får man
vara ifred med snusket, skitsnacket, de nya vännerna, samtalen,
skvallret, allt det där som varenda människa ägnar sig åt men som bara
de unga människorna måste smyga med.
Den som ser blåsta brudar överallt på Lunarstorm ser fel. De vet vad de
gör. De leker med identiteter. Provar att vara knullcamilla_84 en dag
för i skolan är det helt omöjligt för man blir bara trakasserad och
tafsad på. På Internet bestämmer man själv. Ingen kan komma åt en om man
inte själv vill.
Reglerna är som överallt annars. Lämna inte ut
telefonnumret till främmande människor. Ring inte upp. Åk inte hem till
någon. Det sånt som ungar ska veta. Det är gamla enkla regler som
fortfarande funkar. Och det var allt Britta Lejon hade behövt säga i
den dystra studion i Kalla Fakta.
Efter att lamporna släckts kring Lennart Ekdahl och allvaret var över för
den här gången blev det reklam och massor av ljus och färger igen och de
glada urgamla gubbarna Sven-Ingvars tjoade klämkäckt. De har nyss släppt
en samlingsplatta. "Då mötte jag en flicka en kväll", sjöng Sven-Erik
och sen "Fina Fröken Fräken" och tillslut om nån som var "lika ung som
då".
Den där "nån" är en tjej. Så rörande ung. Alltid mycket
yngre än honom. Han är kåt. Det är en gammal historia. Den är inte
alltid så kul. Men den började faktiskt inte på Internet./