om bleckkrönikasenaste numretnästa nummerarkivbeställ bleckåterförsäljarefaqlänkarpren.ärendenkalendarium
Madonnan
"Du skall älska för att känna lust." Ungefär så
har Guds elfte Bud formulerats för kvinnor. De kvinnor som inte fogat
sig har likt kättare uteslutits ur gemenskapen. Eller åtminstone har
det varit fritt fram att i församlingen spotta på henne.
Samhället har avkristnats men budet består. Men nu
finns det ju ingen församling. Vart ska då budet om kvinnlig sexuell
avhållsamhet ta vägen? Måhända är den alltmer rörliga arbetsmarknaden
ett för osäkert kort. Med dess närvaroplikt och strikta krav på
underordning är förstås istället skolan platsen dit den gamla
ordningen lyckats växa till sig bäst. Likt vår tids socknar ligger skolorna utbredda lite
varstans. Och var skola har sin kättare, sin hora. Det är inget
nittiotalsfenomen som det påstås. Idén om att man har rätt att
trakassera henne som väljer sex är tvärtom den äldsta av berättelser.
Men nu har något hänt. Plötsligt har så många blivit
kättare. Skolflickor - oavsett om de bor i Rinkeby eller i de fina
östra delarna av huvudstaden - berättar samma sak. Hora, fitta, luder,
slampa och slyna är vad de får höra. Om och om igen. Lika
slentrianmässigt som vilket svärord som helst. Ibland är det en
hälsningsfras.
Mot detta har nu JämO bestämt sig för att agera. Med konferens,
jämförande projekt och nyskriven handbok ska det bli andra bullar. Det är ett nödvändigt projekt, absolut. Flickor ska
tilltalas med sina namn, precis som andra individer. Allt annat vore
att acceptera en fullständigt sexistisk ordning.
Men någonstans tycker jag ändå att analysen brister i konsekvens. Det är som om man helt
bortsett från könsmobbingens inre, tudelade kärna. Att JämO ska läsa in sig på strukturalism och
Derridas teori om förskjutelser är kanske för mycket begärt.
Men faktiskt räcker det med enkel feministisk teori för att se att
horan inte är ett begrepp som står för sig själv. Hon kräver sin
motsats: Madonnan.
En flicka kan inte ställa sig utanför det här systemet. Hon gör ett
val. Antingen gör hon sexuella erfarenheter och riskerar
trakasserierna. Faktiskt tycks det numera räcka om hon så bara kräver
lite plats. Då blir hon horan. Men gör hon ett annat val - tackar nej
till kåthet, gräl i klassrummet, uppmärksamhet - så blir hon den söta,
den fina.
Det sista uppfattas inte som sexism fastän det i
högsta grad är det. Föräldrar behåller sina döttrar inne medan sönerna
får sova över hos flickvännerna. En städad, hjälpsam flicka utan
tankar på sex och pojkar och flickor - för Guds skull! - är mången
mors och fars dröm.
Häri ligger sexismen: unga kvinnor är givetvis, precis som unga män,
väldigt nyfikna. Att vara Madonnan är att gå miste om erfarenheter.
När JämO och föräldrar nu säger stopp till glåporden måste det därför
göras varsamt. Att enbart protestera mot att ordet "hora" används
duger inte. Det är uppdelningen man måste komma åt: Hur påverkar det
flickor att bli uppdelade i "fina" och "dåliga"?
Det sistnämnda vet vi redan för de flickorna har
äntligen fått tala om det de utsätts för. Men de fina, undrar jag.
Hur mår de? Här tystnar rösterna. Allra minst föräldrarna tycks veta.
Om lilla Anna kallas för hora orkar de engagera sig. Om hon är den
fina flickan är de bara nöjda. Fastän den fina flickan också är en
medeltida konstruktion. Som dessutom går miste om njutning./