om bleck
krönika
senaste numret
nästa nummer
arkiv
beställ bleck
återförsäljare
faq
länkar
pren.ärenden
kalendarium
 
 

Mystiken är död

Glimrande smaragdgröna vidder. Branta berg i en dimmig, hotfull fjärran. Djupa floder som lovar ond, bråd död. Sömniga skogar som vilseleder dig med förförisk flöjtmusik. Att spela Zelda på Nintendo 64 var som att falla rakt ned i en dröm. Med hjälp av ett ömt sto och ett träsvärd skulle landet Hyrule befrias från dess förbannelse. De eldsprutande kräldjuren skulle lockas ut ur sina hålor, det enorma sjöodjuret Morpha sträcka ut sina tentakler och det sagolika skuggtemplet öppna sig. På vägen mötte man de små folken.
   Vackrast var Zoras som levde i ett stenigt utrymme bakom vattenfallet. De var ett slags vingförsedda amfibier, könlösa, stumma och storögda. Påfallande odefinierbara vid sidan om de fattiga människorna i Kakarikobyn, de små lyckliga skogsbarnen och den sorglösa adeln som alla har sina motsvarigheter i den verkliga sinnevärlden. På sätt och vis var det faktiskt Zoras som gav den ursprungliga medeltida sagan en air av science fiction.
   Därför är det så synd att upptäcka att man i uppföljaren, Majora's mask, valt att definiera. När man hunnit halvvägs genom spelet känner man sig förflyttad. Från en plats man vet inte finns, till en gammal värld. Ett klassiskt Robin Hood-äventyr helt enkelt. Zoras har blivit människor. De kan tala. Spela musik. Läsa. Den enda flickzoran bär klänning och örhängen och väntar barn. Pojkzoras har startat ett rockband.
   Huvudpersonen Links uppgift är inte längre att betrakta och fundera utan att babbla med varelserna och jaga runt. Han slåss och blir kallad "hjälte". Och när han blir antagen av bonddottern Roman att skydda stallet från spöken blir han det med orden "You're a boy."
   Småsaker naturligtvis i ett spel som fortfarande är bedårande. Den charmiga feen med sjögräs i håret som gömmer sig i dolda vattendrag finns kvar liksom den gamla mannen i laboratoriet som gör ögondroppar av slaktade grodor. Men ändå. Något har definitivt gått förlorat. Något som viskar att nej, TV-spel är inte längre en trevande genre i brist på traditioner. Nu har man gjort sina marknadsundersökningar och vet att snabb action och enkla upplägg är en effektivare flirt med ungarna än gåtfull eskapism./

TILLBAKA