om bleck
krönika
senaste numret
nästa nummer
arkiv
beställ bleck
återförsäljare
faq
länkar
pren.ärenden
kalendarium
"Jag tycker att alla har rätt att tycka vad de vill om porr"
Svårt infekterad och framförallt förvirrad. Sådan är porrdebatten.
Det finns ju så mycket att diskutera: Vad är fiktion och vad är
verklighet? Hur stor är egentligen konsumtionen? Och hur mår de
medverkande? Att feminister tycker så olika gör förstås inte
saken lättare. Men definitivt mer spännande. Några ropar på förbud
och andra betraktar porr som frigörelse. De ska alla få komma till
tals i bleck. Först ut är Petra Meyer.

Petra Meyer
Född 1962. Har läst pedagogik, kriminologi, feministisk teori och
masskommunikation. Arbetar nu som frilansjournalist för bl a LO-tidningen
och Aftonbladet.
Intresset för frågan väcktes när: "Jag pluggade på Centrum
för kvinnoforskning och där bara fick läsa texter av Catherine McKinnon och
andra författare som enbart beskriver pornografi som kvinnoförnedring. Det
stämde inte överens med mina egna erfarenheter."
Konsumerar pornografi: "Jag tittar ganska mycket på olika slags pornografi,
helt enkelt för att jag vill veta hur den ser ut. Personligen tycker jag
mest om sadomasochistisk (s/m) porr. Den är intressant därför att där
handlar det inte nödvändigtvis om genitalt sex utan om andra sexuella
uttryck. Så tycker jag om bögporr. Killarna är snyggare. Och så är det
spännande att män för en gångs skull framställs som objekt, som objekt för
lust."
Texter av Petra om pornografi:
"Med klitoris i halsen", i tidskriften Känguru nr 5/95. Texten hittar du
även på hemsidan:
http://humf.su.se/kanguru/nr5/klitoris
"Vad är dålig sexualitet?", i antologin Shocking Lies - sanningar om lögner
och fördomar i porrdebatten, som utkom i våras på Periskop Förlag. Boken kan
beställas på www.periskop.com
Filmaren Alexa Wolf lämnade Dramatiska Institutet med dokumentären
Shocking Truth. Den väckte, skulle det visa sig, betydligt mer
uppmärksamhet än ett examensarbete brukar göra. En berättelse om en
tjej som arbetar på en uppsats om pornografi på högskolan, och
ytterligare en om en kille som utsatts för övergrepp under sin
barndom, samt klipp från porrfilmer, utgjorde innehållet. Förfärligt
tyckte de flesta. Filmen letade sig snart ända in i Riksdagen.
Förfärligt tyckte man även där.
Socialdemokraternas kvinnoförbunds ordförande Inger
Segelström hade redan då med blossande kinder i TV4:s debattprogram
Svart eller Vitt kungjort att hon nu krävde krafttag mot pornografin.
Med i studion fanns även Petra Meyer som hävdade att pornografi alls
inte alltid är kvinnoförnedrande. Hon buades omedelbart ut. Petra
Meyer skulle senare även ingå i antologin Shocking Lies, som
rekordsnabbt producerades som ett svar på det som samtliga författare
upplevde som en vinklad, ensidig och rent lögnaktig debatt.
Men var Shocking Lies verkligen det sansade inlägg
som en redan skenande diskussion behövde? Nja, själv tyckte jag inte
det. Snarare upplevde jag att det i flera av texterna återigen var
indignation, skrik och skrän. Och så ständiga anklagelser för moralism
och puritanism.
Måste det vara så? Varför är allt så panikartat?
Jag träffade Petra Meyer för att prata om själva diskussionen.
Vad beror den här skyttegravsstämningen på?
- Vad det gäller diskussionen i Svart eller Vitt så ligger det ju i
programmets natur att det ska vara upphetsat och bråkigt. Man bjuder
in människor som har helt motsatta åsikter om olika saker. Ville man
att det skulle vara lugnt och sansat skulle det väl heta Gråzon antar
jag. Vad det gäller samtalet kring pornografi i stort så tycker jag
att skälet till att det alltid blir så förvirrat är att många
porrmotståndare är helt rigida. Det är helt enkelt svårt att komma
vidare när någon påstår att "pornografi är teorin, våldtäkt praktiken".
Tycker du inte alls att proporrdebattörer har
någon skuld i den här hetsiga diskussionen?
- Nog kan man säga det. Men verklig aggressivitet hittar man bara hos
antiporrfolket. Men jag vill påpeka att jag stött på porrmotståndare
som är mycket nyanserade och som tittar på pornografi och helt enkelt
gjort bedömningen att det skadar för mycket. Ett vanligt problem hos
porrmotståndarna är annars att de tycker att porren är så hemskt att
de inte ens tittar. Då är det svårt att föra en saklig debatt. Jag
tycker att man bör undersöka åtminstone en del av utbudet innan man
uttalar sig - även om det är jobbigt.
Men tror du verkligen att Inger Segelström aldrig
har sett en porrfilm?
- Jo, hon har ju sett den här famösa med isdildon som hon brukar prata
om. Och så delar ur Shocking Truth. Men annars, nej, jag tror faktiskt
att det är vanligt att motståndare inte har sett särskilt mycket porr
överhuvudtaget. Folkaktionen mot pornografi använder sig ju av
upplysande bildband och texter som de inte ens gjort själva. Jag
undrar ibland om de verkligen vet vad alltihop handlar om. Jag kan
reta mig på den här okunnigheten, att man kan säga "jag vet att det
här är hemskt, jag behöver inte titta".
Vad tyckte du om dokumentären Shocking Truth?
- Usel som film. Greppet - att låta två personers berättelser bli
tolkningen av bilderna man ser - är så slitet. Och om Alexa Wolf nu
ägnat ett och ett halvt år åt att titta på TV1000:s porrfilmer så
tycker jag att hon kunde ha valt bland fler filmer istället för att
välja ut några klipp ur samma filmer för att ge mest effekt.
Vad tyckte du om materialet hon använde sig av?
- Det är en serie filmer, Shocking Truth, av en regissör som heter Gregory
Dark. Han är inte en favorit hos mig på något sätt. Men han förnedrar alla -
kvinnor och män. Det är hans grej. Han tänder på förnedring. Hans filmer är
brutala. Men jag håller med Ylva-Maria Thompson om att de är intressanta
just för att de tvingar tittaren att tänka efter.
Men är det inte cyniskt att visa upp människor iI
förnedrande situationer för att på så vis väcka reaktion?
- Jo, det är cyniskt. Och sensationslystet framför allt. Men det
gäller inte bara Gregory Dark utan även Alexa Wolf och TV4 som sände
nästan hela dokumentären.
Menar du att man gjorde det för att få höga
tittarsiffror?
- Porr ger alltid höga tittarsiffror. Inga människor erkänner att de tittar
på pornografi men så fort det är en debatt om
pornografi så vill alla vara med.
Hur hade en bra dokumentär om pornografi gjorts?
- Den skulle ha behandlat porrindustrin som det komplexa fenomen det
faktiskt är. Det finns ingen anledning att förneka att det finns människor
som far illa av pornografi. Men jag tycker att man ska lyssna på alla.
Men det är ju en praktisk omöjlighet att lyssna
på att som arbetar inom porrindustrin. Menar du att man ska leta upp dem
som har positiva erfarenheter?
- På Stockholms filmfestival förra året visades en dokumentär om
porrindustrin och den innehöll inget billigt effektsökeri samtidigt som den
inte var det minsta förskönande. Annars finns det en tendens att skyffla
undan just dem som säger att de inte tar skada av pornografi. Man avfärdar
dem som idioter, säger att de blivit hjärntvättade, är offer osv. En del
feminister talar till och med om att de har "belägrade mentaliteter". Men
pornografi är ett sådant stort och svårt ämne att man inte kan avfärda allt
på det viset. Det är faktiskt så att det står kvinnor på kö för att få vara
med.
Apropå att förminska ett stort och svårt ämne.
Jag tycker att det är tjatigt att porrliberaler alltid använder just
Catherine McKinnon och Andrea Dworkin som avskräckande exempel. Är det
inte att göra det väl lätt för sig?
- Jo, men det beror på att just de är antiporrörelsens stora
företrädare.
Men personligen har jag svårt att ta till mig
de argument som förfasar sig över amerikansk censur eller jämför Inger
Segelström med Stalin istället för att bemöta den betydligt mer intressanta
kritik som faktiskt finns.
- Jag tycker att alla har rätt att tycka vad de vill om porr. Kvinnor ska
kunna uttrycka porrpositiva åsikter utan att omyndigförklaras. På samma sätt
tycker jag att det är fel att försöka omvända dem som faktiskt känner sig
förnedrade av den. Det är först när det ropas på förbud som jag blir
provocerad. Det är också därför jag i mina texter enbart bemöter Andrea
Dworkin och Catherine McKinnon.
"Det skulle ju vara intressant att
se en porrmotståndare ta sig an bögporr och ändå hålla kvar vid sin
ståndpunkt att porr alltid är kvinno- förnedrande"
Så det är bara censurivrare som bör kritiseras?
- Nej. Jag retar mig också på det snäva perspektivet. Man diskuterar alltid
heteroporren. Det är som om man inte vet att det existerar homoporr. Det
skulle ju vara intressant att se en porrmotståndare ta sig an bögporr och
ändå hålla kvar vid sin ståndpunkt att porr alltid är kvinnoförnedrande.
Jag kan förstå att det är väl generaliserande
att tala om den stora kommersiella pornografin utifrån begreppet "porr"
när det rymmer så mycket mer. Samtidigt tycker jag att att det är rimligt
att det är just diskussionen kring mainstreamporren som tar upp störst
utrymme. Den påverkar ju och ses av flest människor.
- Ja, men så är också den vanliga kommersiella pornografin ärlig och utgör
sig sällan för att vara annat än sex på film. Och jag tycker inte alltid att
den är kvinnoförnedrande. Visst, det finns en hel del men den mesta porren
är det faktiskt inte. Men Ally McBeal, herregud, där kan man verkligen tala
om sexism! Jag får ett raserianfall varje gång jag ser den serien.
Kvinnobilden man visar upp där...
Å andra sidan avfärdas inte kritik av Ally McBeal
med prat om att det finns andra såpor och genrer som inte är kvinnoförnedrande.
Det går att föra en diskussion om kommersiella uttryck - låt det
Britney Spears, Big Brother, ZTV eller Markoolio - utan
att man genast blir upplyst om att Dramaten minsann är mycket bättre.
- Men jag är inte kritisk till att man diskuterar kommersiell pornografi.
Jag hittar som sagt sexistiska inslag i pornografin men det gör jag
överallt. Det jag reagerar över är porrmotståndare inte är kritiska mot
mainstreamprodukter överlag. Det man alltid kommer tillbaka till är att
offentligt sex i sig är dåligt. Och det är det jag inte håller med om.
Men jag tycker inte att offentligt sex i sig är
är förnedrande. Ändå tycker jag faktiskt att det är extremt svårt att
att diskutera den breda pornografin med porrliberaler. Upplever du det
verkligen inte alls så?
- Det är möjligt att det är så. Och det tror jag i så fall beror på att
många av dem som hyser porrpositiva åsikter har ett genuint intresse av porr
och därmed inte nöjer sig med det vanliga utbudet utan istället konsumerar
exempelvis homo-, bi- eller annan porr. Då vill man förstås tala om för
andra att det finns mer än det Canal Plus visar.
Men om vi tar ett klassiskt exempel: När jag
var yngre minns jag att jag och mina vänner irriterade oss på det inflytande
som vi tyckte att porren hade på killarna i vår klass. Är det verkligen
rimligt att uppmana en tonåring att titta på homo-, S/M- eller annan
ovanligare porr istället för att faktiskt ta deras åsikter på allvar?
- Absolut ska man ta dem på allvar. Och jag försöker att alltid diskutera
mainstreamporr i sådana sammanhang. Jag tycker faktiskt att det är
porrmotståndare som är sämst på att bemöta unga människor. Istället för att
tala om det som visas på kabel-TV så lyfter man fram just avartsporr. Och
ytterligheter. Porr innehåller våld, avföring, djur påstår de. Men det är ju
bara en väldigt liten del som gör det.
En förklaring till varför kommersiell pornografiI
kritiseras hårdare än andra kommersiella uttryck kan vara att pornografi
känns privat. Actionfilmer med folk som sprängs i luften är ju betydligt
våldsammare än vilken porr som helst men få av oss har någon erfarenhet
av sådant i våra vanliga liv. Alltså kan man hålla en viss distans
medan pornografi som behandlar det vi alla kan relatera till, det vill
säga sex, påverkar och berör mer. Därför reagerar man också häftigare på
pornografi som man upplever som stötande. Kan man respektera att det är
så eller tycker du att det är moralism?
- Nej, det är inte moralism. Jag tycker att man ska vara försiktig med
människors känslor, naturligtvis. Det är ju därför porr är så fruktansvärt
känsligt, därför att det handlar om sexualitet. Vi lever ju i en tid där vi,
parallellt med porren, hela tiden får veta att sex ska vara det mest
privata.
Tycker du att det skulle vara bättre om man
uppmanade människor att skilja sex från känslor?
- I diskussionen kring pornografi vore det önskvärt om man gjorde det.
Sexualitet är faktiskt inte enbart en del av kärleken utan den har en egen
existens. Sex är inte ens alltid ett uttryck för kärlek, den kan vara ett
uttryck för vad som helst. Jag tycker också att man ska respektera att alla
människor inte betraktar sin sexualitet som något privat. Det finns de som
tycker om att visa upp den öppet. Därmed inte sagt att alla som verkar inom
porren i grund och botten är exhibitionister. Det finns många andra orsaker
till att de befinner sig där.
Personligen upplever jag inte den pornografi
som jag har sett som så öppen och ärlig som du säger. Jag tycker
snarare att den anspelar på just skuld och skam. I annonser står det
"Det värsta du sett!" och mycket kretsar kring ord som "tabu"...
- Jag tror att det faller tillbaka på en tradition från 1700-talet där
porren faktiskt hade en konkret politisk funktion i att den häcklade kyrkan
och staten genom att använda sig av symboler som kors. Tittar man tillbaka
skriftmässigt så handlar massor av pornografi om depraverade munkar som har
stora orgier i klostren. Det är alltså ingen slump att det ständigt
återkommer laddade teman som kyrkan, katolicism, liderliga präster och
nunnor. De som gör porr tycker helt enkelt att de arbetar med frigörelse och
det är väl därför de gärna använder sig av det förbjudna, det heliga, det
oantastbara.
Du skriver i en av dina texter att skälet till
att så många kvinnor tycker att porr är motbjudande är att porren inte
kräver relationer och kärlek för att skildra sex. Det är pang på och
det känner sig kvinnor främmande inför eftersom de fått lära sig
att sex alltid måste innebära något djupare än ren lust. Jag tycker
att det förmyndaraktigt att säga att deras åsikter beror på det,
på samma sätt som jag tycker att det är förmyndaraktigt att
antiporrförespråkare alltid talar om att kvinnor som uppskattar porr
tänder på förnedring. Varför måste man alltid spekulera i varför
folk tycker som de gör istället för att diskutera fråga med dem?
- Men det är så att föräldrar uppfostrar flickor och pojkar annorlunda vad
det gäller sex. Pojkars sexualitet får existera fritt. Den är oproblematisk
och behöver inga förmaningar. "Titta så söt vår lilla pojke är när han drar
i sin lilla snopp", säger de medan de tycker att det mycket opassande att
dottern tar på sig själv. Flickor får aldrig samma möjlighet att utveckla
ett språk och ett uttryck kring sin egen lust. Det de har att välja mellan
är "ja" eller "nej" istället för "det här vill jag göra!", "Det här tycker
jag om!". Att bara svara "ja" eller "nej" är ju en passiv gest som kräver
att någon först kommer med ett förslag.
I en annan text skriver du att
mainstreamporrens fokusering kring penis är det som du ur feministisk
synvinkel finner mest problematisk...
- Det finns massor av saker man kan anklaga mainstreamporren för. Dels att
den är så traditionell, att den är så tråkig. Jag menar, den är verkligen
tråkig. Två och en halv timme, 58 scener. Finns det verkligen någon som
orkar se igenom att det? Och alla dessa avrunkningar och avsugningar, hur
lång tid tar det innan de är färdiga brukar jag tänka. Och så denna
tröttsamma och paradoxala fixering vid den synliga penisen. Vid ett riktigt
samlag syns den ju faktiskt inte. Men ständigt dessa synliga, erigerade
kukar. Det är som om man tror att det ligger någon slags makt i det, och att
den makten skulle försvinna om den inte alltid syntes. Och om den inte
alltid var potent. Aldrig någonsin visar man en icke-erigerad penis.
Hur skulle du önska att porrindustrin utvecklades?
- Framförallt skulle jag vilja se fler kvinnor producera porr, kvinnor som
använder sig av sina erfarenheter och gör sådant som de själva vill se. Så
tycker jag att porraktriser ska bilda kollektiv så att de, och inte några
män i toppen, får pengarna som de tjänat in. Men männen inom porrindustrin
är förstås ovilliga att lämna ifrån sig makten. Som alltid./
TILLBAKA
|