om bleck
krönika
senaste numret
nästa nummer
arkiv
beställ bleck
återförsäljare
faq
länkar
pren.ärenden
kalendarium
 
 

00.01.29: Tramsfeministerna

När det kristdemokratiska kvinnoförbundet ger ut debatthäfte med rubriken "etisk feminism" är det svårt att låta bli att gapskratta. Illustrationer med bilder på medlemmar som både dricker kaffe och sorterar papper kommenteras med orden "kvinnor måste ofta syssla med flera saker samtidigt" och ordföranden Ulla-Britt Hagström med laptopen i högsta hugg finns med därför att "riktiga jobb - inte åtgärder - skapar välstånd!".

Sedan kommer eländet. Ett häfte som påstås handla om kvinnor och kvinnors rättigheter inleds i sann kristdemokratisk anda med tal om barnen. "Mer tid för barnen", mässar de etiska feministerna och man vill gärna fråga dem: om barnen är så viktiga, varför inte ge dem ett eget häfte? Men kristdemokraterna klumpar ihop. Barn med kvinnor. Kvinnor med miljöfrågor.
   Så blir det förstås när man i själva verket inte är det minsta intresserad av kvinnors rättigheter utan snarare av att inte hamna i skymundan. Feminism har blivit debattämne och Ulla-Britt Hagström skrider till verket. Så töms feminismen på sitt radikala innehåll och fylls med tomt prat och etik och moral.
   "Etisk feminism - den bästa feminismen", är kristdemokraternas bästa motivering till varför de och inte alla dessa förhatliga "röd- och blåstrumpor", bör forma jämställdhetskampen.

Riktigt illamående blir jag över den etiska feminismens engagemang i "miljö- och jordbrukspolitik". Man säger sig vilja "avlasta jordbrukskvinnorna" men i själva verket är det bara ett svepskäl för att klämma in ytterligare irrelevanta områden. Kristdemokraterna berättar om "utfasning av fossilbränslen i energi- och transportsektorn", "begränsning av metanavgång", "åtgärder att öka kolbindningen samt internationella åtgärder". Längre ner blir jag upplyst om vikten av ett aktivt arbete med Agenda 21, förbättrad skolluft, minskade oljeutsläpp och vattenbesparing.
   De kristdemokratiska damerna måste ha tappat bort sig helt bland kaffekoppar, papperssortering och laptopar när de inbillade sig att detta har något med jämställdhet att göra.

Kanske är det också så att bildtexten om de hårt arbetande kvinnorna ska appliceras på själva kvinnoförbundet. Om Ulla-Britt Hagström är smart skyller hon på problem med laptopen och inte på ointresse när det blir dags att förklara varför det sexuella våld som så många kvinnor utsätts för inte får mer än några rader på slutet. "Lojaliteten mot gänget vid gruppvåldtäkter måste vändas till solidaritet med offret som hamnar i underläge", skriver man utan förslag på hur det skulle gå till. När det gäller våldtäkter räcker det tydligen med att invänta bättre tider.

I slutet av häftet finns ett litet alfabet - "etiska feminismens alfabet" för de som tycker att jämställdhet är den sortens fråga man gärna förvandlar till en ordlek. Under ordet "Celeber" hittar jag förklaringen till varför feminism mest bara blir till trams i Alf Svenssons kretsar: "Etisk feminism anser inte att röd- och stödstrumpor blir symbolerna för ordet feminism. Den hämtar naturligt sin ideologi från den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism."
   Ja, för på på vilket vis kristendom och Bibel inspirerat i jämställdhetsfrågor vet ni förmodligen redan./

FLER KRÖNIKOR